Forbi

kyrkklocksskräck..
vet inte om det "finns". blir bara jävligt.. usch!!! när jag hör kyrkklockor..
jag blir jääääättterädd!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
kyrkor med! men de är både asläbbiga och vackra. jag typ tvingar mig att gå in i kyrkor ibland bara för att jag ska tycka att det är jobbigt.. när jag tänker efter vet jag inte varför... hum...

jag vet inte riktigt om att gå från deppression och hata allt/livet..till att vara så utseende fixerad att jag vill skära ut fettet från min kropp.. är bra? Lycklig, men hatar min kropp? Olycklig, hatar alla, ogillar min kropp lite? vilket är bättre? Vara lycklig och svälta mig? Vilket gör mig olycklig.. Jag kan inte heller "inte äta onyttigt" för det vet jag att jag inte klarar. Men jag vill! Jag har hårförlängning nu, och ansiktet är jag nöjd med (+har fått komplimanger för) så jag tror jag gillar mig över halsen. Varför kunde jag inte få en kropp som passade liiiiite till...? Folk , nej män, vill inte ha fula tjejer, feta tjejer, sånna som inte är snygga/heta.. sånna som jag alltså.. Men vill jag ha en kille som bara bryr sig om hur man ser ut? Det värsta är att visst jag kan tänka mig det. Bara jag fick någon som skulle gilla mig. Men det finns ingen som skulle vilja ha mig tack vare mitt utseende.. NO WAY! Önskar att jag inte var så utseende fixerad.. Önskar att jag inte brydde mig. Men jag gör det! Hatar mig själv för att jag är så ful. Hatar mig själv för att jag bryr mig..